Jag vill ha en egen måne

Jag önskade att allt det här jobbiga skulle få ett slut. Jag gjorde allt i min makt för att såra honom så mycket som det gick, även om det kanske inte var min mening i det. Jag hade väl egentligen inte någon större mening med det. Förutom med Oscar. Men det är ju verkligen ett kapitel för sig.
Men jaja, för tillfället hatar jag mig själv. Ytterst inte alls kul. Jag vill kräkas. Men det fungerade inte. Jag vill stanna upp och dö en stund, så jag kan komma tillbaka ren sen. Jag vill sluta känna mig så äcklig och jag vill sluta med allt. Jag vill trilla med cykeln och drabbas av minnesförlust.

Men det är inte lönt. Nej, det är faktiskt inte lönt allt det där. Jag kan bara vänta ut och se vad som händer. Men varje tanke till det gör bara att det känns värre, därför kör jag på min vanliga inte så hälsosamma taktik. Undertryckta känslor har väl ingen dött av? Hoppas jag.

Nej, jag måste ta tag i mig själv och göra något. Men jag vet inte vad. Jag har absolut inga mål med mitt liv what so ever. Jag blir galen. Lite grand. Jag skulle i alla fall velat ha en aning om vad jag gjorde här. Och främst, var är jag på väg?

Men ja, efter att jag varit otrogen med fem olika personer så är det inte mer än rätt att han hatar mig. Så kör på. Hata mig. Men jag kommer nog inte kunna hata dig.

Söndag och söndag

Jag har skrivit en struktur till min projektrapport. Det känns rätt bra faktiskt. Mamma hjälpte mig att komma igång. Men jag har inte fortsatt. Jag har en plan på att göra det efter middagen. Eller i alla fall fixa bilagan.

Jag har ont i magen. Bortsett från det vanliga ontet alltså. En slags melankonisk-ondska.

Jag drömde så konstigt inatt. Det började med att jag var på någon resa tror jag. Vi var i ett gammalt hus i alla fall. Tror att Janssons var med. I alla fall Anders. Vet inte om jag såg Hannah. Men det är mindre viktigt. Jag minns att jag var där med min pojkvän. Hur han såg ut minns jag inte. Han hade huvud men inget ansikte. Inte som jag minns i alla fall. Vi var i en av stugorna och höll om varandra. Och jag kände att jag bara ville vara närmre. Hur nära jag än kom ville jag vara närmre. Det var som om jag gick itu. Som panikångesten. Han höll mig nära. Älskade med mig. Passionerat. Jag saknar passionen. Höll om. Jag minns att han luktade gott. I alla fall. Sen klädde vi oss och gick ut hand i hand (och jag gillar vanligtvis inte att gå hand i hand med pojkvänner). Vi hängde med lite folk och Rebecca i teatertvåan var där minns jag. Det minns jag för hon hade arrangerat ett gangbang. Och massor av folk ville vara med, och gett henne inbetalningskort (vilket jag nu i efterhand inser vara konstigt, men det var i alla fall så man betalade). Och tydligen skulle jag och min pojkvän vara med, men jag ville ju inte vara med någon annan, jag ville bara ha han. Det var mycket konstigt med tanke på att jag på senare tid inte alls bara velat ha "en". Men så var det i alla fall. Han höll mig nära när vi pratade och skrattade och sen vaknade jag.


Varför drömmer jag alltid om sånt?

Sen har jag gått med en tomhetskänsla hela dagen. Jag vill ha någon. Jag vet att jag vill ha någon för det kändes så sjukt bra i drömmen. Grejen är väl att jag inte riktigt vet vem denna någon är. Jag vill gärna att det ska vara Vidar, men det känns så otroligt långt bort.