This is how it works

Det är så jättetypiskt mig allt det här. Alltför rädd. Alltför fel tidsmässigt. Alltför dålig tajming. Allt på en gång och inget alls.

Det läskiga är att jag inte känt mig så här säker på jättelänge. Och det kanske gör att jag kan passera det. Lämna den här passagen bakom mig, vad det nu innebär för framtiden. Jag vet vad jag vill. Jag vet.

Men kanske är det bra att en sak "löste" sig nu när jag har sådan ångest inför framtiden ändå eftersom skolan nu är slut. Egentligen har jag inte lust med något. Mest bara att ligga i sängen och lyssna på musik.

Men studenten, det var kul. Sjukt vemodigt men ändå kul.