Pothatis

Jag förstår inte vad jag gör! Det är helt wack alltihopa.
Ena stunden känns det bra och förhållande-igt men i nästa inskränkt och skrämmande. Jag passar inte i förhållanden som är längre än ett halvår. Blöö jag vill kunna älska. Nu är det värst för just nu känns ingenting. Äckligt. Och jag reagerar knappt på det som händer omkring mig, jag får liksom inte enst dom vanliga olustkänslorna när jag ser kära människor omkring mig. Det är bara likgiltigt. Äckligt.

Jag beter mig ju inte speciellt exemplariskt heller. Men lördagen skyller jag på att jag var faktiskt inte säker på om vi var ihop eller ej. Dessutom kändes saker bättre än på jättelänge. Det var bra skit. Men jag kan ju inte bara vara lycklig när jag är packad. Det är ju stört. Nej jag borde ta tag i saker, jag skulle vilja ha en terapeut som jag ka ha mailkontakt med istället för "vanliga" samtal. Det vore värtdare för mig. Skulle nog passa bättre. Kanske för att man som gömmer sig. Jag har lättare att ge ut mina känslor i mail än säga dom. Kanske för att dom blir så verkliga då. Men vi kasnke skulle kunna inleda med ett samtal, sen maila en massa och kanske träffas en gång i månaden eller varannan? Det vore väl bra? Har ingen kommit på den tanken förut?

Pöt. I would throw up if I only could. Min dröm inatt var inte inte inte inte inte alls bra. Det är densamma som förut. Den med jordsmak i munnen när jag vaknar. Fast den var inte lika stark inatt. Men våldet finns kvar. Det gör sjukt ont.

Varför är mina bloggar alltid så töntiga?
För att jag bara tänker på detta ungefär 90 procent av tiden.

Puss på er. Hej då.