När inget går som det ska fast det faktiskt borde det

Idag är ännu en dag med projektet. Ännu en dag på scen och stressiga klädombyten bakom scenen. Ännu en natt har passerat. En natt med dålig sömn. Imorse upptäckte jag att min vilopuls låg på ca 80. Inte så jättebra med tanke på att den brukar, eller borde, ligga kring 60. Idag ska jag dessutom sjunga på Kino, min eviga ångest. Men det kommer lösa sig. Bara jag lyssnar till Emelies synt. Bara den hörs ordentligt i medhörningen.

Jag vill ut, göra någonting. Något annorlunda, något speciellt. Det vore hur kul som helst. Turnera. Men då måsta man vara mer handlingskraftig än jag, och gå lite mindre i skolan. Men snart är gymnasiet slut. Jag längtar med en sorts skräck.

Ikväll kommer många viktiga och tittar på projektet, det känns jobbigt men kul. Jag vet nog vad det är som gör det extra jobbigt. Men sådana dagar ska väl också få finnas.

Tillbaka till att skolan snart är slut. Hur tusan ska man få jobb? Det finns ju nästan ingen chans alls när man liksom nästan aldrig varit i arbetsmarknaden förut. Jag dör! Jag vill bara göra någonting annat än att plugga ett tag. Men det tycker ingen annan. Blä på systemet.