RÖD PENNA

Jo men så här är det. Jag är trött. Trött som i fysiskt trött men också psykiskt utmattad. Jag orkar helt enkelt inte. Jag har inget mål, har ingen aning om vad jag vill göra i framtiden alls. Det enda jag vet att jag vill är att jag vill ha körkort (men jag är för trött för att orka vara engagerad när jag övningskör) och att jag vill sjunga i ett band. Det är det jag vill. Inget av det involverar mina studier. Jag vill inte gå i skolan. Jag orkar inte. De enda jag vill träffa är Tove och Josse. Och ibland Helena. Men annars bryr jag mig inte. Jag orkar som inte plugga och jag orkar inte engagera mig. Jag har inte ringt till Maria sen årskiftet typ och jag orkar inte ens bry mig. Jag orkar bara inte! Det är hemskt. Jag vill ha tillbaka min ambition och livsgnista! Men det går inte! Jag har inget att kämpa för och inget att jobba mot. Jag vet itne vad jag vill arbeta med, vad jag vill plugga till eller något som helst! Jag vet inte ens inom vilket område. Det värsta är att jag inte tycker det är lika kul med musikämnena längre, jag har knappt övat på pianoläxan och fasar för att dom bara ska välja ut dåliga progglåtar till ensembeln. De enda roliga ämnena i skolan nu är egentligen kulturhistorian och sången. Svenskan har blivit en ångestladdad sektion eftersom Jonas är så hård och drar ner min lusta för det svenska språket något ofantligt, och nu har vi honom även i engelska... weehoo...

Jo.. Klaga är jag ju som bra på.