1 dag som 18

Okej. Nu har jag en blogg.

Imorse tyckte jag jättemånga saker som jag ville dela med mig av. Det gör jag inte för tillfället. Förutom att jag vantrivs här och måste faktiskt ta mig härifrån, att jag ska överleva ungefär ett och ett halvt år till är svårt att förstå. Det kommer som inte att gå alls! Jag fattar bara inte. Jag blir så irriterad på exakt allt som existerar. Och alla. Jag vill som bara gå därifrån. Gå hem. Fast inte hit. Jag kan inte öva på min sångläxa för pappa tycker det är irriterande. Jag kan inte ta orken att göra något annat för det finns absolut ingen motivation till något i detta liv what so ever.
Jag vill vara rebellisk. Men det verkar ju inte alls gå i den här ruttna världen. Jag orkar inte alls! Upp på morognen ta bussen och gå i den meningslösa skolan och göra kurser jag inte har någon motivation till att slutföra. Jag menar, hur meningslöst är inte det? Dessutom avskyr jag halva klassen och vill bara försvinna. Men det var kul på Improvisationen idag. Jag tror bara jag funkar i små grupper. Jag behöver prata av mig. Någonstans där det är okej att jag bara spyr ut allt, exakt allt. Över nån som inte bryr sig och inte dömmer, och det funkar liksom inte att gå till en psykolog för då måste det vara något problem. Något konkret. Och jag orkar inte det heller, jag börjar bara ljuga då dessutom.
Det snöar. Kan du inse att det snöar den 6 april? Helt stört! Det är den himla växthuseffekten I tell you!Stört.
På lördag ska jag ha maskerad, det ser jag fram emot. Och att det ska bli sommar. Och att klä mig sexigt. Det är tervligt. Jag söker uppmärksamhet. Jag behöver helt enkelt känna mig bekräftad för jag är så osäker i allt. Det har jag kommit fram till.

Oh well. Imorgon ska jag fråga Tove om hur man länkar till saker. Oh never mind, jag hittade det. Kyss på er äckel där ute. (Och då menar jag bara dom som inte är läskiga)