Make love

Det är inte lätt att vara jag. Men vem är det lätt att vara liksom? Nejmen igår var trevligt. Jag och Oscar pratade länge trots kylan och jag kom fram till flera saker. Det viktigaste var väl att jag insåg att jag inte egentligen ville bli tillsammans med Vidar nu på en gång. Eller om jag säger såhär, jag vill vara singel. Hur länge jag kommer vilja vara det vet jag inte. Inte heller om jag vill bli tillsammans med Vidar efteråt. Sådant kan man ju liksom bara inte veta nu. Men jag tycker mycket om Vidar, och det gör väldigt ont att jag sårat honom som jag gjort, men jag måste tänka på mig själv just nu. Om det någonsin ska funka, med Vidar eller någon annan så måste jag vara ensam nu. Leva singellivet, som man ska i den här åldern. Inte ha flertal långa förhållanden efter varandra. Men det känns skönt. Jag tycker det är skönt att kunna klä sig snyggt utan att behöva få dåligt samvete eller förklara sig. Att kunna titta på andra killar utan att få anklagande blickar från pojkvännen. Det är skönt att känna att jag kan vara jag, göra det jag vill och så. Men jag säger inte att det är bättre än att vara ett par. Bara att det är bättre för mig just nu, den här delen av mitt liv. Jag saknar vissa saker med Vidar, men det känns bra att vi bara är vänner. Jag hoppas han inte är alltför ledsen. Men jag var tvungen att säga var jag står. Men jag kan inte säga att jag aldirg kommer vilja vara med honom igen. Men inte att jag kommer det heller. Det är väl det som är det jobbiga. Trots allt känns det bättre innuti mig än det gjort på mycket länge nu. Jag behöver det här, och jag kan inte glädja andra på bekostnad av mitt eget välmående.